torsdag 6 november 2014

Förändring

Åh om jag kunde stänga av tankeflödet som rasslar genom detta kranie prick hela tiden!

Funderar, ja ibland hamnar en tanke lixom i ljuset och kan tänkas klart på. Eh jo, funderar var det ju. Funderar på vardagen som man trots allt har och aldrig kommer ifrån. Jag vill ha förändring. Har känt så rätt länge nu. Om Henke varit mer sugen på värme så hade jag starkt propsat på att flytta till något varmare land bums!
Men nu är han inte alls inne på det. Jag gillar inte vintern. Alls! Jag vill bo nära min familj men nu har jag börjat fundera på om det är en anledning tillräckligt stark för att stanna?

Jag känner mer och mer för att flytta neröver. Där vår, sommar och höst är längre. Var vet jag inte men en bra bit neröver i varje fall. Har ingen aning om vad jag skulle sysselsätta mig men sånt brukar lösa sig. Att jobba som Biomedicinsk analytiker är inget måste.

Det var en av dagens alla tankar. 
Just det här med en förändring känner jag mer och mer för. Kanske vore det inte en sån jäkla dålig ide att flytta faktiskt. Allt behöver inte vara för alltid. 
Tanken på att bli kvar på samma plats resten av livet ger mig panik. 

Fasen! Nu blev jag akut sugen på chips :(

3 kommentarer:

Trollkatt sa...

Håller helt med! Vill också flytta men är sjukt blödig över att lämna alla, och ärligt talat....lämna min läkare. Jag vet hur andra sjuka blir behandlade nedåt landet och det är inte självklart att det finns ett reumatikersjukhus överallt direkt. Men visst vill man flytta. Jag är en havsmänniska, jag hatar fjäll vintertid och det är mest vinter här. Visst är det vackert under sommaren men som sagt...det är endast tre månader på ett helt år det. Men jag ser det så här, att hur mycket tid som än hinner gå, så är det aldrig för sent! Kramar

Jessica sa...

Jag önskar så att jag kunde flytta och tycker alla som kan ska ta chansen. Familjen finns bara en resa bort. I mitt fall är det enda som gör att jag inte flyttar just det som nämns ovan, reumatikersjukhuset, min läkare, all hjälp jag får, men det allra viktigaste, dotterns läkare på habiliteringen. Barnhabiliteringar nedåt landet är inte alls lika som här och jag skulle riskera att stå helt utan skyddsnät gällande henne. Det är jag inte beredd att chansa på, alls. Men om detta inte fanns skulle jag inte tveka att flytta trots att jag står min familj så nära, bara att ta tåget åt båda håll när man saknar varandra :) Så gört medan du kan ;)

Only me sa...

Tack vänner <3 Antar att jag kommer fundera vidare på detta men nångpng kommer jag sticka. För här är inte mitt ställe på jorden. Men, just prick nu blir det inte.