lördag 19 mars 2016

Känslomässig implosion

Känns som jag är på väg in i en känslomässig implosion. Irriterar mig över att inte kunna formulera mina tankar verbalt utan blir knäpptyst. Som om jag egentligen inte har nåt att säga. 
Det är långt ifrån sanningen. Jag har massor att säga, jag kan bara inte formulera mig!

Jag är hysteriskt less! Less på att sitta som en hösäck och amma varenda timme. Less på att gå runt som ett spöke och vara onödig. Här händer ingenting! Vantrivs! Avskyr hemmet, avskyr mig själv.
Har funderat på att sluta amma. Jag tycker det är mysigt men känner mig kvävd av att vara tvungen att sitta fast såhär. Men om jag slutar kommer jag må dåligt över det oxå :(
Just nu skulle jag även kunna tänka mig att börja jobba igen. Fast det vill jag inte heller. 
Jag önskar att jag vore en sån som trivdes med att gå hemma och roa bebis. Jag gör inte det :( Jag vill mysa. Bara mysa, inte försöka roa. 
Alltså fyfan jag är fan sämsta mamman :(

FAN!!! Jag vet inte vad jag vill :( 
Bara att jag vill slippa denna kvävande känsla. 

Jag tror jag behöver vara själv. Leva själv. 
Jag vill vara ifred. Slippa förklara.

Utanpå syns inte oredan inuti

5 kommentarer:

Unknown sa...

<3. Kram!

Jennie sa...

Fina vän <3 vet hur du känner dig delvis, men det vet du. Jag tycker ju däremot att det är jätteskönt att vara hemma med Linnéa, roligare och roligare för varje dag. Jag tycker det är kul att leka och fjanta runt, med måtta förstås jag blir helt slut av ett dagspass eftersom jag tar ut mit totalt och ger allt för att hon ska vara nöjd, gosa har hon inte så mycket tid för längre tyvärr. Däremot skulle jag absolut inte ha några problem med att leva själv, men jag vill ha Linnéa hos mig.

Om du mår som du gör nu med amningen, som du ju känt hela tiden faktiskt, så sluta! Inget blir bättre av att du tvingar dig till att sitta still och känna dig låst och rastlös när du mår dåligt av det! Det finns ersättning av bland annat precis denna anledning. <3

Tina sa...

Jag förstår inte varför så många har sådan hysterisk amningsångest.. alltså att känna sig tvingad att amma. Jag ammande ingen av mina två och har aldrig mått det minsta dåligt över det, fast folk gärna vill påpeka aaaat deeeet ääääär faktiskt bäääst att amma. Är det verkligen det? Då mammor INTE alla gånger mår bra av det?!

aja, hoppas du känner att du faktiskt kan sluta amma och ge flaska om du vill det. :)

kram
Tina

Only me sa...

Jag känner mig inte tvingad att amma, jag vill amma. Däremot känner jag mig låst och kvävd emellanåt just nu för första månaderna äter ju små bebisar ofta.
Ser ingen prestige i att amma framför att ge flaska. Detta är tredje barnet och första barnet slutade jag amma efter ett par månader för att jag mådde så dåligt av amningen. Detta är helt annat än då.
Jag tänker inte sluta amma för jag tycker om det den mesta av tiden.

Only me sa...

Ja, vi har ju redan "surrat" om allt detta på sms så du vet ju varför allt var som det var ;)
Kram ;*