onsdag 20 januari 2016

Möte och frostskador

I morse hade jag ett möte att passa vilket innebar att jag var tvungen att krångla med bussbyten och jox.
Lämnade Petter på förskolan och sen började åkandet. Vi har ju väldigt bra med bussar som får härifrån. Två olika linjer som går relativt ofta. Givetvis ligger inte stället jag skulle till efter nån av rutterna för linjerna som trafikerar utanför oss.
Så, det fick bli en tur in till stan och byta buss där. Så långt var allt ok.
Kom i god tid, fick komma in tidigare och hade ett givande möte som på sikt kommer hjälpa mig i vardagen om jag kan få fingrarna ur och faktiskt anstränga mig med att "göra läxan".
Så, det ska jag göra. Sen...

Hemresan blev däremot inte lila angenäm. Spurtade förbi Willys för att köpa grejer till middagen och missade med en hårsmån bussen till stan. 
Sjuuuukt oviktigt! Fick stå i cirka 25 minuter och trots att jag numera är varm som en jagvetintevad så skallrade tårna i skorna och låren sved av kylan. Att Stå som en pinne i en skithög i -14 grader så pass länge kan ge vilken heting som helst förfrysningsskador.

Kom hem och hann precis kasta in kylvarorna inköpen och sen i min allra bästa toppfart i snigelklass hasa iväg till förskolan och hämta Petter.

Hade planer på att få lite gjort här hemma men efter mötet och all planering det kräver bara för att ta sig dit, gruva mig för att genomföra det (möten är sånt jag alltid vill avboka och verkligen måste tvinga iväg mig själv på) så var all energi totalt borta.
Istället somnade jag i soffan och vaknade en liten stund senare och var prick hur seg som helst. 

Igår bakade jag faktiskt semlor. Sååååå gott! Skulle lätt kunna sluka ett par tre stycken utan att blinka. 

I morgon behöver jag en dag att bara... Vara. Är så trött! Hinner ingenting och har noll ork. Frustrerande nu när jag äntligen har tiden.
Antar att dagens möte och allt runtomkring helt dränerade energikontot.

Lyckades med en annan grej som jag har supersvårt för, att ringa ett viktigt samtal. Shit vad det tar ett att behöva prata i telefon! Numera brukar jag försöka få vänner och familj att sms:a istället för att ringa för jag får sån ångest av telefonen när den ringer och jag måste prata i den. Brukar till största del skita inatt svara. De som känner mig vet att jag inte gillar telefonpratande och skickar sms om de vill nåt. 

Anyways, idag var det ett samtal till försäkringskassan som var viktigt. Gruvade mig till döds men fixade det! Fick till på köpet prata med en riktigt trevlig och hjälpsam kvinna som styrde upp mina uppgifter genom att själv ringa upp länekontoret och få dem att maila rätt intyg mm mm. Så NU har jag äntligen kunnat ansöka om föräldrapenning. Hoppas nu bara att de får tummen ur och arbetar med ärendet i rimlig tid...

Nu ska jag värma middag till Henke som fick en rejäl långdag på jobbet. :)

2 kommentarer:

Jennie sa...

Ja fy det är en pina med telefonsamtal, tänk om man ändå kunde sms:a med företag o.dyl istället för att tvingas ringa. Hälsocentralen hade också varit perfekt att kunna skicka sms till. eller chatta med för att boka tid/få råd. Tycker man borde kommit dit vid det här laget då allt sköts med datorer. Jag hör ju så dåligt i telefonerna dessutom så det blir ännu jobbigare av det också. Kan Emil ringa så försker jag tvinga honom till det för vissa människor hör jag inte alls vad de säger i luren.

Only me sa...

Jamen huvva det är ju ännu värre! Att vara tvungen att prata i telefon OCH inte höra vad människan i andra änden säger. Hemskheter!
Ja tänk vilken dröm, att kunna chatta sig till en tid eller via sms. Fan så kungligt! :D