Oavsett, nu gör jag kväll. Är så trött så jag orkar inte hålla ögonen öppna. Kul söndag lixom...
Har massor jag vill försöka skriva ut så kanske jag får nån jäkla reda i skallen men jag orkar inte ens börja.
Om någon läser detta (tänker inte länka fb så då lär inte många människor läsa) snälla, SNÄLLA! Jag orkar inte umgås nu, inte i morgon, inte till helgen kanske aldrig. Jag uppskattar, såklart, förfrågningar men jag kan inte säga nej ich i det leder till stress och inre konflikt. Just nu har saker varit för mycket. På jobbet är det åt helvete för mycket och med krav på att alla måste hjälpas åt så att alla kan vara lediga = jobba ännu mer inför sommaren ger mig fullkomlig panik. Plus ständigt förändringar i arbetet och flytt av placeringar mm mm. Hemma är det kaos. Bråk, stress, oro.
Inom mig är det konflikter. De vanliga. De som jag alltid har ändå. Allt samlat gör mig helt orkeslös.
Nu tänker jag sova. God natt!
2 kommentarer:
Vad jobbigt det låter :/ Känner igen mig så mycket. Oj vad jag känner igen mig att inte orka umgås. Det är en sak jag får hög ångest av, att behöva tacka nej, ställa in också finns det hela tiden folk som frågar om en vill träffas känns det som. Det är såklart kul att de vill ses, men ibland verkar det vara svårt för andra att förstå att det är jobbigt att få frågan och därmed behöva tacka nej hela tiden...
Kram!
Ja det är jättejobbigt när det blir sådär :( I perioder är det så jäääävla energikrävande att umgås med andra människor och jag vet ju att det är ett angenämt problem att "behöva" tacka nej och att vänner faktiskt vill umgås, men det är som du skriver, jättejobbigt att behöva säga nej. Samtidigt skulle jag bli jätteledsen om jag aldrig blev tillfrågad. Om mina vänner aldrig frågade mig om jag vill komma, vara med på saker eller på andra vis visa att de vill tillbringa tid med mig.
Som jag förstår det så är det vanligaste att människor vill socialisera och att det är mindre vanligt att vara såna "eremiter" som du och jag. Det gör det nog svårt för folk att förstå varför det inte ger mig energi när jag umgås med vänner, även om jag har jättetrivsamt. Jag är ändå helt dränerad efteråt. Har några, vääääldigt få (två-tre stycken) som faktiskt ger mig energi när vi ses. Vet inte vad det beror på, men en av dessa är en tjej som är min psykiska tvilling. Så jäkla på pricken lik mig i tankemönster och sätt att fungera så det är helt sjukt.
Men, jag har riktigt fina vänner och jag tror de förstår om jag lär mig säga nej och kanske försöker förklara. Ibland har jag lätt att skylla ifrån mig och tycka att andra är dumma som inte begriper när det egentligen är jag som inte förklarat :)
Hoppas du får hjälp och att du får göra en utredning snart. Det är i sanning sååååå skönt att ha fått sina diagnoser för det förklarar sååååå mycket :)
Kram <3
Skicka en kommentar