Nu sitter jag i soffan. Upprörd och ledsen. Det kommer bli bra. Det vet jag ju, men just nu är det jobbigt. Att ta ett beslut att bryta kontakt med någon man älskar är jobbigt. Det kommer till en gräns nångång och min har kommit nu. Kan man inte se sina egna fel utan bara projicera på andra när de säger ifrån, ja då får det vara. Orkar inte vara orolig, rädd, ledsen mer. Jag väljer att bryta för att orka själv. Det går inte stötta och hjälpa någon som inte anser sig göra några fel.
3 kommentarer:
<3
Dessvärre så är det så med somliga. Kram systeryster :)
<3
Skicka en kommentar