Alkohol

När är man alkoholist? Hur vet man att man är alkoholist? Hur ofta kan man dricka utan att ha ett problem? 

Det är känsliga saker. Det här med att prata om alkoholkonsumtion. Det mina damer och herrar är mycket ömma tår. 

Det anses ju helt ok att dricka ett glas vin till maten. Och det är inget konstigt med det. Det konstiga är när man alltid måste ha ett glas vin till maten eller när ett glas blir en flaska. 

Eller att det här med att varva ner efter jobbet med ett glas vin, en whiskey, vad man nu föredrar i alkoholväg. Men om det är något man gör varje helg, lördag och söndag. Och man slirar till alternativt faktiskt blir full. Är det ok?!

Är det ok att dricka ett glas till maten flera gånger i veckan eller varva ner med ett glas vin/öl/whiskey varje helg bara man är öppen med det? 

Jag är mest troligt rätt präglad för jag har svårt att tycka att det är som det ska när man känner att man måste varva ner med alkohol. Jag har mycket svårt att tro att de flesta som gör det stoppar vid ett glas. Många häller nog i sig en skaplig mängd. Men det pratar man inte om, det angår ingen annan.

Så, när är man alkoholist? Är det när man dricker varje helg? Är det när man dricker sig berusad varje helg? Är det när man gömmer vinet/ölet/spriten för man inte vill att det ska synas hur mycket man dricker/druckit? Är det när man inte längre kan hålla sig från ett glas eller 5 även på vardagarna?

Jag vet vad jag tycker. Och jag blir så jävla ledsen när jag ser hur alkohol påverkar, inte bara personen själv, utan alla runtomkring. När drickat blir viktigare än familj, barn och vänner.

Det går inte säga något åt en person med alkoholproblem. Det går aldrig få rätt mot en person med alkoholproblem. Det är aldrig deras fel. Om de nu ens inser att de har ett problem... För många kan nog dricka sitt vin, slira till, smussla och spela nykter för att slippa skämmas och ändå inte anse sig ha problem. Det angår ingen annan.

Tyvärr. 

Det tråkigaste av allt är när någon säger ifrån och ifrågasätter alkoholisten och personen i fråga hellre klipper banden obönhörligen. Hur understår sig någon att ifrågasätta deras drickande? Ett glas vin/öl/sprit nångång ibland är väl inget att bråka om?

Eller undanflykterna;

-Jag mår inte bra, därför dricker jag

-jag är nedstämd

-jag är så himla rädd

-jag är ju ledig i morgon

-jag måste varva ner

Mm mm mm mm mm mm mm mm mm

Det är så jävla sorgligt när alkoholen blir det viktigaste. Om någon ifrågasätter så är det något fel på den som ifrågasätter. Sen att alkoholisten väljer bort familj, barn, barnbarn och vänner tycks tillslut inte bekomma dem. Sålänge de får sitt alkohol.

Det är ändå alla andra det är fel på.... 

För övrigt ska väl tilläggas att jag inte är nykterist själv eller ser snett på folk som dricker emellanåt, det är när det blir för mycket för ofta jag reagerar på.