Det är ju såhär; han snarkar ju rätt rejält och man kan väl säga som så, det har varit flera gånger jag nästan blivit galen av det. Jag har ju extrema svårigheter att komma till ro och somna och i kombination med att jag är extremt ljudkänslig så hajjar ni ju läget ;)
Nu har jag fått lite hjälp med att komma till ro och jag somnar som en sten. Och SNARKAR! Tydligen så in i vassen så att jag väcker Henke när han borde befinna sig i sin djupaste av skönhetssömn. Inatt hade han väl mer eller mindre fått nog och vältrade mig från rygg till sida så att jag vaknade och var helt ding. Fattade ju absolut ingenting och minns lixom knappt nåt efteråt. Inte mer än att han hävdar snarkning som orsak till mitt abrupta uppvaknande.
Ändock känner jag att hämnden är ljuv ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar