Det mesta är bra, men jävlar i min låda för hormonerna :(
Nu börjar de visserligen lugna ner sig men helt bra är det inte. Har gråtit så ögonen nästan skrumpnat ur skallen. Önskat att jag aldrig mer ska vakna. Varit livrädd för allt som kan hända. Tyckt allt känns jobbigt, hemmet är skitigt, jag är skabbig, luktar, ont överallt, känsla av vanmakt. Typ så. Rent hell bitvis.
Tur att saker kan vända och det börjar kännas bättre.
Idag har vi haft långväga besök av Henkes kusin Nisse, hans son och Henkes styvmor Gudrun.
Var inte minsta sugen på besök i morse eftersom jag bölat så ögonen stod ut som på en kameleont. Men, det redde ut sig och med en rejäl laddning smink såg jag "bara" vansinnigt trött ut, inte söndergråten och överkörd av en stridsvagn.
Vi hade jättetrevligt :) Kul för Henke att träffa kusinen han inte sett på många år, och kul för Petter att träffa sin tremänning i samma ålder :)
Får se om vi hälsar på dem i sommar om våra planer på en liten semestertripp söderöver blir av :D Vore skoj!
Med sig hade de en otroligt söt onepiece till Selma <3
Idag "fyller" Selma två veckor. Vad hände?! Var tog tiden vägen?! Jag får panik! Jag hinner inte njuta! Jävla hormonjävlar, jag vill vara lyckligast i hela världen hela tiden nu, inte drabbas av akut hysteri med jämna mellanrum utan någon som helst vettig förklaring. Jag minns inte längre hur liten Selma var när hon kom :( Jag ser ju att hon vuxit massor redan. Vilket är bra, såklart, men jag vill ändå ha dubbelt så långa timmar per dygn!
Nu väntar jag bara på att jag ska få en bild med Julia som håller Selma. Det kommer jag få, men det är något mer komplicerat med Julia.
2 kommentarer:
Finns ju mer än en anledning till varför man inte ska hälsa på en bäbis förrän den är en månad... Håll ut, snart blir det stabilare.
Vilken fantastisk body!
Tack, ja det blir ju det. Och tiden går så fort så snart är det ett minne blott detta ;)
Ja visst är den fin :D
Skicka en kommentar