Ord, meningslösa, jobbiga, irriterande jävla ORD

Så många ord som vill ut. Så många tankar. Huvudet sprängs snart. Ändå kommer inget ut. Inte ett ord vill komma ut. Jag tiger. Klarar inte av att formulera hur jag känner. Förklara. 

Överanalyserar hur andra kommer agera. Vad jag tror att de vill/tänker/förväntar sig och låser mig totalt. Känner att jag gräver ner mig ännu mer när jag tänker att folk vill umgås och kommer fråga. Jag vill ju inte! Varför är jag så här??? Jag vill oxå vara social. Tycka om att umgås. Trivas med andra. 

Nä jag ska inte skriva mer nu för det blir sån ensidig vinkling här känner jag. Det är inte BARA detta som stör mina tankar och som får hjärnan att gå varm. Det är miljoner saker. Men helt klart är andras förväntningar och när det frågas rakt ut om saker det som jag har allra svårast för just nu. Känner att jag drar ihop mig och kniper ihop ännu mer. Allt för att slippa dela med mig av mig själv, allt för att klara mig undan umgänge.

Ska gråta lite mer nu. Det är sovdax och jag vet att det är många timmar innan jag kommer kunna slappna av och somna. Ger sängen ett försök för första gången sen i torsdags. Gissar att jag snart ligger i soffan...