Det här med att somna när man måste...

Tänk att man kan nästan tro att jag måste kliva upp tidigt som satan för att åka på jobbet i morgon men tanke på att ögonen står en deci utanför kraniet och är i storlek som en rejäl tallrik i diameter. 

Tänk att det faktiskt är precis så det är och jag skulle verkligen verkligen uppskatta om herr JB kunde svänga förbi med sandpåsen här snart.

Misströstar dock för Henkidor drar timmerstockar sedan länge och vi la oss samtidigt -.-

Det vackraste jag har

Innan Selma kom var jag så jäkla bestämd med hur och var ho skulle sova. Självklart i egen säng och hon skulle ligga där och sova middag. Har inte blivit så. Alls. Istället sitter jag i soffan med Sillerippen liggande mot bröstet. Så enormt mysig. Jag vill ha henne nära nära. Jag älskar att kunna lukta på hennes lilla Skalle-Per frisyr och höra hennes andetag. Ibland kan jag sakna henne när hon lagt sig för att sova natten. <3

Petter har börjat första klass. Sjukt! När blev han så stor?! Han är så taggad på att lära sig och igår kom han hem och berättade om vad han lärt sig <3 Sjukt mallig. 

Ännu mer sjukt känns det att Julia börjat andra året på gymnasiet o.O Har sagt det förut och säger det igen, när blev hon en sån stor människa?! 

Ibland slås jag av overklighetskänslor. Dessa tre människor som jag burit inom mig, som jag följt från första stund. Tänk att de varit så små! Tänk att de fått plats i min mage. Tänk att de är självständiga individer med humor, känslor, tankar. Svindlande!

Det lever!

Oj, det känns ovant att försöka fatta pennan igen. Jag vill ju skriva. Jag vill dokumentera, minnas. Samla tankar, minnen och bilder. Men jag har skrivkramp! Vet inte hur jag gjorde för att krafsa ner massa yada yada förut.

Jag vill att mina texter ska spegla min hjärna. Ofiltrerad och rakt ut på pricken som mina tankar är. Men nu ni, nu jävlar sitter det fast. 

Hela sommaren har gått. Vi har hunnit med att vara på en roadtrip som nästan krävde vilohem för att återhämta sig ifrån. 

Den var fantastisk, det var den. 

Vi bilade hemifrån tidigt som satan en lördag morgon och landade i Göteborg på kvällskvisten. Där bodde vi inkvarterade hos Henkes kusin och hans härliga familj. Fantastiska dagar som bjöd på parkhäng, Liseberg och massor av umgänge, god mat och skratt.

Därifrån åkte vi till Ullared. Man måste ju se med egna ögon vad den där hypen är. Å ja, jag tyckte det var kul. Svinäckeljobbigt men kul! 

Hälsade på hos Ingalill, Sven och deras 100 katter när vi ändå var i deras trakter. Blev bjudna på mumsig middag och en inbjudan om att få komma och gästa dem nästa år :)

Efter Ullared blev det cowboys och indianer på High Chaparral. Fantastiskt kul för barnen som köpte både gevär och pistoler trots att jag är fullkomligt emot att barn leker med vapen (men tror ni nån lyssnar på mig en sån gång?!).

På vägen hem stannade vi i Valbo och bodde över hos lillebror i ett par nätter. Jättekul att spendera tid med honom och Elias :)

Bildbomb!

På en Sibylla någonstans neråt landet

Nyss anlända hos familjen Krutrök i Mölndal :)

Petter och Svante :)

Henkes farbror Kurt

Selma och Margita, Kurts fru 

Henkes kusin Nisse med fru Nina

På väg till lekpark för rastning av vildskinn

Helix <3 

Julia, Petter och Svante åkte virvelvinden :)

Ord är överflödiga, alla ser vart vi är på väg in ;)

Ingalill <3

Wilda western xD

Kusinerna Petter och Elias <3 

Vi kom hem en vecka efter att vi lämnade hemmet. Fem vrak. Helt ärligt var det länge sedan jag var så psykiskt slutkörd som efter den semesterveckan. Man kan väl konstatera att det blev lite för mycket av det goda på för få dagar. Men så kul vi hade! 

Resten av sommaren har verkligen varit helt planlös. Vi har skrotat på hemma. Träffat lite vänner men inte mycket. Rensat lite i förråd, men inte mycket. Glott på serier, det har vi gjort mycket. :)

Får ta och avrunda mig själv här för detta riskerar att bli en hel kioskvältare om ingenting och det är inte kul att läsa. Om det inte råkar på att vara så att man har svårt att somna. Då kan en sån här dödensdö-text få herr Blund att slänga sig i första bästa maskhål och komma med sandpåsen på studs!

OM jag skulle komma igång här igen. Och OM någon fortfarande orkar läsa, VAD vill ni läsa om? Finns det något jag ska berätta om? Vad gjorde att du läste förut?

Silleripp-krubb

Idag har jag roat mig med att svänga ihop lite mat till Selma. Hoppas hon kommer tycka om den :)

Jag tyckte den var väldigt god om man bortser från avsaknaden av salt :)

Receptet hittade jag i en Facebook-grupp som heter Näringsrik hemlagad barnmat

Här är receptet: 

Skärgårdslax

1/2 morot småtärningar

lika mycket rotselleri som morot i småtärningar

5 cm purjolök, finhackad

ca 80 g lax

3 msk ris

2 dl vatten

1 fryst tärning saltfri fond (ICAs)

1 msk olivolja

1 msk rapsolja

lite vitpeppar

gräslök och dill

Skär upp och förbered alla grönsaker. Sjud laxen i en kastrull tills den är klar. Ställ åt sidan. Fräs grönsaker och lök i kastrull i olivolja. Tillsätt vatten, ris och buljong. Låt puttra på svag värme i 20 min. Tillsätt vitpeppar, rapsolja, örter och lax. Mixa till önskad konsistens. 

Späd eventuellt med mjölk eller vatten.

Jag stänkte även i lite citron för det passar bra till fisk.

Natt tankar

Tankar som snurrar. Känslor som skapar ännu fler tankar. 

Inatt känner jag mig ledsen. Ledsen för att jag vet, oavsett vad folk slätar över med. Jag vet.

Har kollat runt ikväll. Sett att valmöjligheter finns om möjligheten funnits. 

Livet är en enda lång tid av saker som aldrig blir av. Det finns alltid för mycket att ta hänsyn till. Andra. 

Funderar återigen över varför jag inte kan avgifta mig från Facebook. Så mycket bättre jag skulle må. Att lyckligt leva i ovissheten om vad "vänner" gör, tycker och tänker. Där handling visar tydligare än ord.

Jag längtar bort. 

Jävla breakdown

Jag hatar dom här dagarna. Dagarna när jag redan från morgonen är fullkomligt dränerad på energi. När jag blir arg för att jag  inte orkar med och när all, precis all mänsklig kontakt är för mycket. Till och med mina barn. Jag orkar inte med.

Ser på Selma och hjärtat svämmar över av kärlek men jag orkar inte. Petter spexar för mig och är så jävla gullig och go, men jag orkar inte.

Jag blir så jävla ledsen på att vara sån här. Jag vill vara "som alla andra". Det är fint väder, människor är glada och spralliga.

Jag ligger i sängen med persiennerna nere och orkar inte gå ut i solen för det innebär att någon kan komma och prata med mig. 

Får panik över att detta är något som kommer vara flera dagar. Vill inte slösa lyxen att ha Henke hemma på semester med att inte vilja finnas. Jag vill umgås med honom och vår fina familj. Pussas och kramas och skratta och ha det mysigt.

Kycklinggryta med röd currypasta

Eko, eko, eko, eko.... Jösses så tomt det är härinne då 😂

Lusten att skriva om vad jag gör, dela med mig av livet just nu har stendött. Lila stendött är intresset att läsa andras bloggar. Visst, jag går in och läser men är tämligen ointresserad för det mesta. 

Men saker går i perioder, vips är jag tillbaka i berättarträsket igen, jag har ju bloggat i närmare 10 år (på andra ställen tidigare, bara typ två här) så jag har ju det behovet, att skriva av mig.

Men inte nu. Sen. Kanske.

Däremot tänker jag lägga in receptet på en kycklinggryta jag gjorde ikväll som blev mums!

1 hel färsk kyckling

1 frp Kokosgrädde

1 frp kokosmjölk

1-2 morötter

1/2 purjolök

1 hönsbuljongtärning 

1 dl vatten

4-5 tsk röd currypasta

Saften av en pressad lime

2 tsk japansk soja

1-2 tsk rapsolja

Rensa kycklingen och skär i bitar om ca 3x3 cm.

Skär morötterna och purjolöken i tunna sneda skivor.

Hetta upp oljan i en kastrull och fräs currypastan i en halv minut.

Tillsätt kokosmjölk, Kokosgrädde, vatten och buljongtärning. Koka upp.

Lägg mer kycklingköttet, morötterna och purjon. Låt sjuda tills morötterna är mjuka men spänstiga och kycklingen är genomkokt.

Pressa i lime och häll på soja. 

Smaka av och tillsätt eventuellt mer av  currypastan, sojan eller limen.

Servera med basmatiris.

Säkert prick hur gott som helst med ex broccoli, sockerärtor osv i men i min familj är grönsaker i mat en dödssynd😑