Ordning och reda, väder och vind

Tänkte försöka mig på att reda ut lite av mina "egenheter". Saker som jag funderat över varför jag gör, saker jag har svårt för, saker som verkligen kan vara jobbiga med mera. För min skull mest, men kanske även för att förklara för andra.

Jag tänker inte försöka rangordna eller strukturera utan här kommer det, rätt och slätt som de trillar ur kraniet och ut i skrift.
Det kommer heller inte gå att klämma in allt i ett enda inlägg, det blir ju en hel roman i så fall ;)
Men här kommer lite och fler issues/egenheter kan jag rafsa ner i ett annat inlägg :)

Trots att jag själv tror mig vara enormt strukturerad och organiserad så får jag ofta bevis på att det inte kanske är precis så...  Jag strukturerar och organiserar gärna men bara sånt som intresserar mig det vill säga. Det skrivs listor, packas och planeras. Kan hålla på i evigheter. Sen glöms hälften bort ändå eftersom jag glömmer att titta på listan (?!).

Trots all planering och alla listor kan dock saker ta enormt lång tid att komma igång med.
Att till exempel gå ut med soporna (det skriver jag förvisso inte ner på en komihåg lista att jag ska göra) kan jag dra ut på så länge att de självmant går till sopkärlet och lägger sig. Så har jag alltid varit. Och det är inte att jag tycker det är äckligt eller att jag är lat, det är bara det att det blir inte av. Kan någon konsten att bygga en sophög på höjden så är det jag... ;)
Hade det inte varit soporna jag drog mig för kunde det lika gärna varit att vika tvätt eller plocka ur diskmaskinen. 

Jag är i grund och botten väldigt pedantiskt men öppna min garderob... Där inne råder kaos. Eller egentligen i alla skåp. Jag försöker få till ordning men när andra ställer in grejer hamnar de fel och då tappar jag ordningen och jag mular in och ja... Resultatet blir att ingenting står att finna på rätt plats. Jag tycks jobba lite som barn, mentaliteten är lite den att "syns det inte, finns det inte". Jag blir otroligt less på mig själv som inte håller ordning även i skåp och lådor men att ta tag i och börja rensa upp där är helt hopplöst. 

När saker som planerats ändras eller inte blir av som tänkt så kan det bli redigt kaotiskt här. För det första krävs det en jävla massa energi för mig att förbereda mig mentalt på något som ska hända och blir det då ändringar så blir jag jävligt less/besviken/arg. 

Paradoxalt nog kan det vara jag själv som ställer in eller ändrar saker på grund av att jag redan innan saken händer bränt all energi på planeringen och förväntningar. Jag orkar helt enkelt inte genomföra dem. Smått frustrerande.

Ställer jag in själv är det ok, ställer andra in... Inte lika ok ;) haha

Det här med koncentrationen är en annan sak. Om något är intressant finns nästan helt obegränsat med fokus och jag kan hålla på med samma sak hur länge som helst men är det minsta lilla tråkigt eller ointressant så är det värre. Lägg till extrem ljudkänslighet på det. Det är verkligen helt sjukt svårt att fokusera då. Jag störs verkligen av nästan allt! Radio, tv, visslande, nynnande, hostningar (värst är rethosta och rökhosta) med mera i oändlighet. Detta är ett stort problem rätt ofta faktiskt.

På tal om ljuskänslig, det här med snarkningar... Alltså bara att prata om att någon snarkar får mitt hjärta att börja rusa av irritation. Jag blir så himla vrång av det ljudet. Spelar ingen roll om det är Henke, Petter, Julia eller random människa på tv som snarkar, jag blir på dåligt humör direkt! Det stör mig så pass att jag inte kan koncentrera mig på någonting annat oavsett vad jag gör. Bedrövligt... 

Impulsiviteten ska man väl inte prata om... Blir så less på mig själv ibland. Jag har lärt mig att försöka tänka ett varv till och jag har (tack och lov) Henke som bromsar mig men det händer ju ändå att jag hinner bli överilad. Att köpa hund var en sån sak. Världens finaste och goaste hund. Älskar honom mängder. Men det gick ju inte alls. Det var superstressande att ha hund. Han lät prick hela tiden! Vi försökte verkligen få det att fungera men tillslut blev det ohållbart. Han bor hos en mycket mer lämplig familj nu <3

Jag skäms över det med hunden. Det är ju verkligen ett lysande exempel på hur jävla fel det kan gå när jag hinner agera först och tänka sen. 

Jag har enormt mycket inspiration till att vilja pyssla/träna/laga mat/indreda med mera med mera. Tyvärr brukar inte den inspirationen räcka hela vägen till färdigt resultat. Jag påbörjar saker med huuuur mycket iver som helst, köper grejer/kläder, läser på, förbereder, planerar men slutför oftast inte. Det är sjukt frustrerande faktiskt. Mina intressen skiftar från en dag till en annan. 

Senaste grejen var ju att jag skulle pyssla med ståltråd och pärlor. Beställde en låda med flera sorters ståltråd, färgade kulor, genomskinliga kulor mm. Pysslade i 10 minuter, fick inte till det som jag tänkt det inne i huvudet, ledsnade. Nu ligger det och samlar damm.

Likaså fick jag ju inspiration att måla och rita i höstas. Inhandlade dukar, penslar, ritblock, pennor, akrylfärg. Ritade två teckningar och målade en bakgrund. Lessnade. Alltid samma sak, jag har liksom bränt min energi redan innan jag kommit igång och då tappar jag inspirationen och motivationen ;)

Det här med att socialisera sig. Det är inte helt enkelt faktiskt. Jag antar att det beror på min Asperger (?). Vid exempelvis fikaraster eller större middagar hänger jag inte alltid med i samtalsämnen och i regel förs det flera olika samtal runtomkring vilket gör det stört omöjligt för mig att sortera intrycken. Jag hamnar oftast i egna tankar och försvinner liksom iväg i mig själv. Detta är situationer som jag alltid känt mig utanför och känner mig oftast inte som "en i gänget" även om jag umgås och har kul jag med så känner jag mig utanför.
Det här med att andra pratar och lyssnar och är intresserade, det pratas väder och vind. Funkar inte för mig. Då blir jag oftast tyst. Vad finns det att säga liksom?! Har man inget att prata om så finns det ingen anledning att prata? Eller hur?!

Sen har jag lärt mig att det är bättre att vara tyst än att lägga sig i när jag ändå inte hänger med i vissa saker. Många gånger blir jag bara irriterad och säger saker som jag egentligen inte borde sagt om jag tvingar mig att försöka ändå.

En annan sak som är riktigt dryg är exempelvis när det ska komma okända människor hem till oss. Som när jag skulle sälja barnvagnen till exempel. Givetvis ville paret som skulle köpa den komma en kväll när Henke jobbade så jag var själv hemma. Det stressar mig nåt helt enormt att någon jag inte känner ska komma och jag måste prata och jag måste ta hand om dem. Alltså en hel jäkla dag gick åt till att vanka runt och våndas.

Eller i förra veckan senast, då helt plötsligt knackade det på dörren och utanför står en karl som skulle provköra bilen vi skulle sälja. Han och Henke hade bestämt en tid men givetvis var han (karln då) tidig. Så där står jag, helt oförberedd och Henke är inte hemma och en främmande karl utanför dörrn att ta hand om. Men HERREJÄVLAGUD! Fattar ni hur jäkla jobbigt det blev?!?! Han fick ju nyckeln och allt sånt tillslut men det tog ett tag innan jag listat ut vad jag skulle ta mig till. 

Tack och lov körde han runt så pass länge att Henke hann hem och kunde ta hand om honom ;)

Pjuh! Nu får det räcka här för denna gång. Finns ju liksom ingen ände på allt ;)