Längtan och svårigheter

Snart är det återigen dax att tippa raklång i lopplådan och försöka sova. Sjukt jobbigt! Igår låg jag och vred mig som en mask i evigheter och hatade den där jävla fulgubben med sandsäcken. Varför är jag alltid människan han kommer till sist på sin rutt? Tankarna skapar ett virrvarr av kaos i kraniet och tillslut känner jag mig ivrig på att offra en arm eller nåt för att bara få dala iväg.
Somnade sent om sider och vaknade vid tre av att brandlarmet helt plötsligt fick för sig att köra oanmäld brandövning. Givetvis utan brand, vi fick vackert klara oss med enbart ljudet. Det enormt enerverande ljudet från helvetet som skär genom varenda hjärnhinna och sågar huvet av en om man skulle tänka tanken att inte vakna. Vilket vi gjorde. Såklart. Ingen levande människa kan sova sig igenom dylik olåt.

Henke fick vackert kasta sig ur sängen och slakta ner fanskapet från taket och riva hjärtat ur dess vrålande lilla låda. Nu ligger den i delar på byrån i sovrummet. Den ska upp i kväll och jag hoppas den sköter sig.
Det fina i hela kråksången är väl att vi vet att den fungerar som den ska och att vi, oavsett vad vi tidigare trott, inte kommer sova oss igenom en brandvarnare i panik.

Ibland lyckas jag med de mest fantastiska saker. Har glömt berätta. Skulle öppna luckan till diskmaskinen för ett par kvällar sedan och lyckades på nåt vis hitta ett lönnhål där vänster ringfinger passade helt utmärkt. Skitaont gjorde det för innan jag fattat att fingret satt fast hade jag redan hunnit slita upp luckan och fingret krökts på tecknad-film maner. Fick nästan inte loss mig själv utan höll på att få offra nageln. Är fortfarande öm. Undrar fortfarande var hålet är för jag kan inte se något om jag kollar o_O Är det vad man kallar ett slukhål kanske???

Tömde kameran och hittade lite fler semesterbilder. Åhhh underbara sommar! Nu går det bara utför. Mörkret är här, kylan kommer smygande. De soliga dagarna med bad och slappande är endast ett minne. Önskar att jag bodde någon annanstans.