Klass 2 varning och update

Här har det inte funnits tid och lust att krafsa ner något sedan sist. Så vad har hänt då?!

I söndags firade vi Petter tillsammans med familjen och Tommy. Presenter, tårta och litervis med kaffe. Fick en härdsmälta när alla hade åkt och kvällen avslutades med tårar.

I går var det föräldramöte på dagis. Typiskt nog på Petter och mammas födelsedag. Hann hem och vända. Julia åkte på att kocka till mamma, henne själv och Petter medan jag och Henke örnade iväg på mötet. Tack och lov fick vi middag där annars hade nog inte mycket av informationen stannat mellan mina öron. Kanske inte gjorde det ändå, men chansen var större i varje fall.

Tydligen har vi haft snökaos här idag. Till och med så till den milda grad att det utfärdats en klass 2 varning. Hemska saker. Säkert ligger det minst 1-2 cm slask på vägen. Antar att det fryser på under natten så det blir sånt där roligt rodelåkarväglag lagom tills jag ska spetta in till jobbet i morgon bitti.

Har för övrigt tänkt mig att träna i morgon innan jobbet. Är fortfarande stel som ett spätt från fredagens skivstångspass. Tjurig träningsvärk måste jag säga.

Nä fan, jag har ingen inspiration till att skriva.
Kan inte du som läser ge förslag på något jag kan skriva/berätta om? :D

Hurra för Petter

HURRA i efterskott till världens gulligaste kille <3

Igår fyllde min stora lilla kille 5 år. Tiden går för fort. :/

Grattis även till världens bästa mamma som också fyllde år igår. Hennes ålder skriver jag inte ut för nån form av självbevarelsedrift ligger jag ändå inne på ;)

.

Standardsvaret. "Det är bra". Ingen vill höra något annat. 

Dessutom är det ingen mening att prata om det för det finns absolut inget värre än att få medlidande och kramar.

Mörker.

Genomlev

Eftersom ingenting känns bättre idag så får det duga med bilder.

Henke är iväg och köper tårta å skit och själv funderar jag på om jag orkar ta mig in i duschen.

Känner mig hysterisk. Pendlar mellan att hamna i apati, gråt och ilska.

Känner att det är dax att skala bort. Vet inte för hur länge, men jag tänker och vill inte umgås. Får stå ut idag och nästa lördag. Men i övrigt har jag ingen lust att prata eller träffa någon. Det får räcka med att jobba.

Jag är trött på mig själv just nu. 

Waste of breathing

Känner mig på så dåligt humör och jag känner mig ensam.

Helt ärligt känner jag inte att jag har några vänner egentligen.

Jo några har jag men skulle jag skala ner dem till riktiga vänner så är de nog på sin höjd 4-5 st. Inte alls fy skam. Det är fler än många andra har.

Fast nu känner jag mig ledsen och ensam. Jag vet att jag oftast inte vill vara med på saker men det känns ändå kul att bli tillfrågad. 

Äh fan, egentligen så kanske jag bara ska skita i det. 

Men ändå, jag känner mig lika utanför och annorlunda nu som jag gjorde när jag var liten och när jag gick i skolan. Folk är likadana nu när de är vuxna. Jag borde vara van att vara den sista man frågar. Den man umgås med i reserv. Men man blir nog inte det. 

Så vänder jag på tankarna och känner att ja, jag förstår att ni gör så. För vem orkar med en sån som mig? 

Jag har gått och lagt mig. Gråter. Tänker sova nu.

I morgon ska det kalasas. Petter fyller ju år måndag. Ångest! Inte över födelsedagen såklart utan att det ska vara massor av folk här. Familj förvisso men det spelar ingen roll. 

Fy fan! Kan Jag inte få slippa mitt lidande till liv tack???

Jag vill INTE ha kommentarer på detta inlägg och jag vill INTE ha kramar och hjärtan! 

Tunnbröd

Mys med syrran och Anita <3

Det är inte några mästerfotografer i detta gäng ;) men tunnbrödet vad gott :D

Helvetesnatt och stel

Helvete vad seg! Har ont i prick hela kroppen. Här behövs ingen utspökning för att gå ch se ut som en livs levande fågelskrämma. Att smidigt och lugnt ta sig neröver trappen var det inte tal om. På stelopererade storkbensvis tog jag mig ner. Smyga är inte aktuellt hör för tillfället.

Hade svårt att sova igår. Less! Precis när jag höll på att knoppa in så blir det ett jävla liv. Blev så satans förbannad så magen surnade ihop totalt och sen hade jag inte bara våldsdunka och basgångar att förbanna utan även en mage som höll på att fräta hål på. Eftersom inget av det gick att ignorera så var jag tvungen att svälja ned en sömntablett med samarin.

Givetvis hade jag ställt klockan tills i morse. Tur det med tanke på att jag sov som en regelrätt demon när den ringde.

Nu ska jag packa förklädet och åka :)