Kom av mig lite här. Eller kanske är det snarare så att vi slitit som små djur för att komma i ordning här hemma och orken att skriva ner och uppdatera har inte funnits. Helt enkelt.
I onsdags så var det åter till jobbet. Minimalt taggad trampade jag iväg till bussen. Kändes ju väldigt ovant må jag säga. Att lämna bilen och frivilligt åka kommunalt. Men det är självvalt och det blir smidigare och billigare faktiskt.
För att överleva bussåkning krävs det att jag kan plugga igen öronen och lyssna på musik. Högt! Jag har ju som de som känner mig vet en hel del issues med saker och ting. Kanske har med den där Asperger att göra?! Exempelvis måste jag sitta på en viss sida i bussen om utifallatt nån sätter sig på sätet bredvid. Jag kan icke ha en person som sitter på min vänstra sida (gäller alltid, vid köksbordet, i sängen, i soffan, ja ni hajjar). Det blir helt fel och jag känner mig väldigt trängd. Det går bra om jag har en person på varje sida, då "jämnar" det ut sig... Hahaha
Anyways, nu flammade jag ut.
Chock nummer ett med att åka buss med mängder av andra homosapiens är alla lukter o_O
My god vad jag är ovan vid hur folk luktar! Jag använder i princip aldrig parfym eftersom vi inte får ha det på jobbet. Ingen på jobbet har parfym. I min egen lilla bil luktar det inget. Kortfattat, jag är avvand med lukter.
Kom på jobbet med en snok som sprutade ur sig i klass med Ristafallet. Folk dränker sig i rakvatten/parfym, hårspray, det är röklukt, fett-hår-stank, sköljmedel, skitiga kläder-lukt. Allt man kan tänka sig i en regelrätt potpurri av luktintryck.
På eftermiddagen fick jag chock nummer två när tjejen som körde bussen rattade in Dansbandskanalen på Spotify och klämde på med ljudet. Det rockades så bussen vibrerade.
Smått humor faktiskt.
Mindre humor innan jag kom med bussen eftersom jag missade bussen innan pga att de flyttat hållplatsen sen sist jag åkte buss :( Blev så jäkla sur när jag såg bussens bakända och insåg att den inte ens åkt förbi det ställe jag stod på.
På torsdagen när jag skulle åka till jobbet var busskortet borta. Så lång tid tog det att slarva bort det... Återfann det tillslut i ett av de mindre facken i väskan. Handväskor är ett jäkla skit egentligen. Fungerar utmärkt som svarta slukhål där saker som stoppas i eventuellt aldrig återfinns.
En novell om mina bussturer. Fantastiskt... ;)
I helgen var det bara jag och Julia hemma eftersom killarna åkt på nöjestripp till huvudstaden.
Det är inte så dumt att rå om Grodan sådär ibland <3
Vi köpte med oss mongolisk buffé hem på fredag kväll och sen låg vi som två övergödda sälar och klappade isterbukarna i varsitt soffhörn.
I lördags gjorde jag en roadtrip och hälsade på en av mina absoluta favoritmänniskor, Jennie <3 och hennes lilla familj. Så himla himla mysigt! Saknar <3
Fick gosa med sötstruten Linnea som minsann inte hade något emot att ett gammalt kadaver från stan jollrade. Hon var så glad så.
En del folk blir bra på bild, andra inte...
Jennie bjöd på fika inne i byn och jag döööör så gott! Nån laxsmörgås med pepparrotscreme och vitlökssås. Helt otroligt god! Till och med Jennie som likt en vampyr skrumpnar och dör (halvt om halvt egen utsago) om hon äter vitlök tyckte om såsen. Haha förvånande xD
Linnea låg på bordet och var söt. Nåt ska man ju pryda bordet med :)
Efter mackan och lite surr åkte vi hem till Jennie och co och drack kaffe och pratade. Såååå mycket som det finns att prata om, så fort som tiden gick. Huvva :(
Strax innan mörkret fullkomligt tog över var det dax för mig att styra kosan hemåt. Så jäkla tråkigt men det är ju inte i världens ände så jag kommer åka fler gånger och när Lill-knoen är ute kan jag ju åka vilken dag i veckan som helst :)
Gårdagen ägnade jag åt att storstäda hemmet i väntan på att killarna skulle komma hem. Fantastiskt skönt att städa in oss i nya bostaden och att det var rent och fint när de kom hem så vi fick fira farsdag ordentligt :)
Resan hade tydligen varit grymt lyckad. De har umgåtts med vänner som flyttat ner, sett fräna bilar, ätit gott och mått gott. Kul!
Fick oss ett jäkligt gott skratt igår oxå. Rättare sagt, jag höll på att bryta ihop fullständigt.
Såhär är det; Julia är hysteriskt rädd för larver/maskar/sniglar. Har alltid varit, vet inte varför.
Hur det nu var så kom Hjärdis in på kvällskvisten och efter sin rutinmässiga sväng förbi matskålen så gick hon upp till Julia och la sig som limpa i sängen och somnade.
Helt plötsligt bryts vårt lugn av ert avgrundsvrål från Julias rum.
Nånting i stil med "mamma, det är en snigel i lin säng".
Jag gick och kollade och mycket riktigt. På hennes täcke hasar sig en snigel fram. Inte en sån lite mini salladssnigel utan en lång jäkel med utfällda ögon på skaft och allt! Där nånstans, när jag såg den glida omkring i sängen med en hysterisk Julia och en katt som har lika stort förstånd som en porslinskatt (hon är inte slug faktiskt) så bröt jag ihop.
Skrattade så tårarna rann.
Ännu mer bröt jag ihop när det visade sig att täcket var tvungen att åka i tvätten eftersom det var fullt med Snigelspår på det, herregud alltså!!! Har knappt hämtat mig från det ännu xD
Här är en liten magbild från förra onsdagen då vi gick in i v 27. Älskade Lill-knoen, vi längtar <3