Om att inte vilja dela

Hej å hå, här inne händer inte mycket egentligen. Har väl iof massor att berätta, saker som vi gjort och så, men nä. Just nu vill jag inte dela med mig. De som vill veta vad jag och resten av min lilla konkarong har för oss kan höra av sig. Tills dess kan jag skriva i min låsta blogg om det är så. Vi får se.

Dödsångest

Idag kunde varit vår sista dag. Efter en sväng till Hackås på vägen mot stan fick vi möte. På vår halva av vägen. Den mötande bilen körde om och hade väl kanske inte riktigt koll på läget?! 

Hur som helst, Henke pallnitade och då får vi sladd. Flera gånger. Med kanske 10 meters marginal kom mötet in på sin sida.

Hoppas att den som körde fick dödsångest för det fick jag!

Hade vi frontat med mötet känns det inte som utvägen varit annan med tanke på att vi höll ca 100 km/h och mötet minst lika.

Slutrökt

Förresten!

Jag har varit helt nikotinfri i 136 dagar! Inte ett enda återfall, inte ett dugg jävla enkelt och helt sinnessjukt skönt att slippa snusket!

Har dessutom inte drucket en endaste liten droppe alkohol sedan den 28 juli heller. Har inte varit något beslut jag tagit eller så utan jag har helt enkelt ingen lust med att dricka. I de allra flesta fall är det inte värt måendet dagen efter.

Känns dessutom som folk i vår nära omgivning gärna ägnar flera kvällar i veckan av att stirra djupt i glasen vilket ger mig ännu mer avsmak.

Reboot

Känner att jag vill starta om. Börja om från scratch och bli pigg, glad och liiiite mer utåtriktad.

Vill börja träna och äta bra. Det är dock svårt. Båda delarna är svåra.

Träningen är svår på det sätt att tiden är svår att få till. Att kliva upp före fan på morgonen för att hinna innan jobbet känns bara föööör jobbigt och inte rättvist mot barnen som oxå måste börja minst en timme tidigare. 

Maten är oxå en historia i sig... Jag skulle vilja äta mer grönt, broccoli, morötter, kål och så samt skippa det mesta av mjölkprodukter (grädde och créme fraische i första hand). Tror jag skulle må bättre av det. Mer grönsaker/rotsaker och mindre fett.

Men så är det detta med att hitta formen för att få allt att fungera. 

Jag tror inte på promenader och hemmaträning för min del för jag har inte karaktären till det. Tycker inte direkt om att vara ute och gå heller...

Zefyren är bra. Gratis och i anslutning till jobbet. Antar att det är där jag får hålla till. För det är enkelt att kräla sig dit.

Jaja, jag tänker i alla fall på det. Nästa steg är att komma iväg. Får bli som med allt jag tar mig för, en dag finns motivationen och då kör jag bara :) 

Julafton

Idag är det kallt. Både ute och inne. Värmen inne hinner lixom inte med när tempen ute sjunker fort ;)

Sitter under filten och kurar nu.

Hade en helmysig julafton tillsammans med brorsan och hans familj. Barnen hade kul, vi vuxna hade ännu roligare.

Lurade ut alla att leka i snön. Enligt vår termometer var det 5 grader kallt. Helt ok.

Vi kom ut och inom loppet av en halvtimme var alla stelfrusna och alla barn grät ögonen ur hålen. Det var bara till att gå in och tina upp. Visade sig för övrigt att vår tempgivare låg begravd i snö och att det i verkligheten var under -15 när vi var ute ;) 

Fina utsikten :)

Maten smakade bra. Julklapparna blev mycket uppskattade och efter att klapparna var öppnade kom övertröttheten vilket resulterade i skrattattacker så tårarna rann. Ja sen är ju faktiskt både brorsan och Emilie så sjukt roliga så det är ju helt sanslöst xD

Bilder :)

Gänget glor på Kalle och hans vänner

Julbordet

Emilie och Wincent. Å Petter på flyen :)

En liten bror :)

Ja det var vår julafton det. Lugn och skön och helt perfekt. Nästa år åker vi bort. Tänker inte hetsa över denna dag fler gånger.

Nu tycker jag det kan bli sommar så jag kan ligga på gräsmattan och sola mellan doppen i älven :) För jag räknar kallt med att den kommer bli lika fin som i somras ;)

Nattliga göromål

Julmaten VS mig 1-0

Vaknar i kallsvett kl 03.30. Nu sitter jag bänkad på toaletten med ett glas samarin. Straffet för svull :(

Goda råd

När människor i min närhet är ledsna brukar jag erbjuda mitt stöd. Att det välkomna. Att jag lyssnar.

När mina vänner gör detsamma mot mig låser jag mig. Inget kommer ut och jag får panik. Klarar inte av att prata eller umgås.

Att tillämpa sina egna goda råd är tydligen svårt :(

.

Nä helt ärligt. Mitt liv är waste. Tänker inte förklara, tänker inte prata.

Julen kommer firas nästan som tänkt men sen tänker jag verkligen skärma av alla.

Vad jag än gör och tror och hoppas så blir det aldrig så. Lika bra att inse.

Är tillbaka på ruta noll och vet inte var jag ska börja. Hoppas mest på ett slut.

Julångest

Jul och nyår, ångest delux. Jag tycker om julen för jag älskar maten men fy fan för den ångest hela spektaklet medför på grund av andras förväntningar. Jag påverkas sjukt mycket av att höra hur jävla "underbart" alla andra har det, hur fantastiskt de tycker det är med att hela tjocka släkten klämmer in sig i ett vardagsrum på 2 kvadratmillimeter med en gran som slukar allt syre. Jag känner totalt misslyckad för att jag känner ren ångest inför att tvingas umgås med allt och alla. När ungar springer runt och gapar sig fullkomligt hesa och föräldrar som inte ser och hör ett smack för det är ju för barnen man firar jul, låt de hållas.
Jag vill bara ha det lugnt och skönt. Slippa kliva upp före fan som varenda annan vardag, slippa stressa.
Men så blir det aldrig. Julafton är årets längsta dag. Ingenting händer. Man väntar. Och för att få tiden att gå ska man klä på sig och gå ut och åka pulka hela högen. Så ska alla se lyckliga ut och man ska knäppa miljoner fina familjebilder. För tänk, då kan vi se tillbaka på en superlycklig julafton.

Nä usch, detta blev ju inte alls positivt. Bara bittert. Och ja, det är väl så jag är. Bitter.

Jag är bitter över det mesta. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska vända min nedåt spiral. Jag har försökt med detta att tänka positiva tankar när jag vaknar och det funkar. En liten stund... När man som jag hela tiden kämpar för att hålla näsan ovanför ytan och att vara glad inte kommer per automatik så påverkas man (jag) sjukt mycket av hur min omgivning är. Det är helt stört omöjligt för mig att inte fullkomligt braka ner igen när folk i gemen faktiskt har en förkärlek till att börja med att beklaga sig när man möts. Alltså?! Varför är det så svårt att säga bra saker?? Är det verkligen bara jag som ska jobba på att inte säga alla mina elaka tankar högt??

För varför är det lättare för folk att säga "har du lagt på dig lite vikt" än att bara sitta tyst några jävla sekunder? Det tar död på mitt humör på en sekund att få höra något jag inte precis missat (mina byxor håller sig för fan inte uppe för det finns en jävla fettvolang som hänger så till att de halkar ner). Så ja, jag VET att jag blivit fet. När jag mår bra både i kropp och knopp kanske jag ärslar mig iväg på någon form av träning och tar tag i mitt hetsätande. Men inte nu. Och jag undanber mig alla kommentarer om mitt utseende, bra som dåligt.

Det här med huset då. Vi bestämde oss inte för detta hus för att vi ville ha ett serieproducerat hus i toppmodernt utförande. Vi är jävligt medvetna om att det finns att göra. Så varför har nästan varenda en jag visat det för känt behovet av att ondgöra sig över allt som ska göras och kommentera allt som är dåligt??? Det är väl vårt val? Det är väl för i helvete VI som ska lägga ner pengar, tid och kärlek i det? Inte NI??? Och för övrigt, varför känner en del att de tvunget måste kommentera vad vi "måste" göra i huset? Vad vi "behöver"? Har vi inte frågat om råd så finns det inget behov av att veta att du skulle byggt badrummet där, slagit ur en vägg där, tapetserat si och så där. Eller?
På grund av att människor hellre dömmer ut oss som två inkompetenta idioter som aldrig kommer fixa detta så känner jag att jag skiter i huset. Helt ärligt. Jag är en jävla idiot som tror att det någonsin skulle gått att göra som vi önskat så det är väl bättre att bara strunta i det.

Jag är jävligt less på att inte orka vara glad. Jag vill vara som jag var för några år sedan. Nu vill jag inte umgås, vill inte lämna hemmet, vill inte gå på fest,  vill inte hitta på något med jobbarkompisarna, får panik om Henke kommer på att han vill hälsa på några vänner när vi ändå är ute och åker (om jag inte innan var inställd på det). Jag isolerar mig mer och mer för mitt skydd för att orka fungera över huvudtaget är helt obefintligt.

Världens mest negativa inlägg. Detta har varit en sjukt dålig dag och ännu är den inte över.

I kläm

Fick en tid hos en naprapat idag och tydligen är ischiasnerven på vänster sida helt ihopklämd och musklerna runt spända. Såååå, blodflödet funkar inte bra vilket gett upphov till onta från lårets baksida ända ner till hälen och vidare ut längs vänster fots utsida. Hon knådade och klämde och det kändes... Sen gick hon loss med en nål som hon stack in på väl valda ställen på vänster skinka. Inte det skönaste jag varit med om... Kändes som om nån gav mig elstötar. Svettades som en gris när tortyren var över.

Det känns lite bättre men lååååångt ifrån bra. Har en ny tid den 30e. 

Hon koncentrerade sig på benet och höften nu och nästa gång eftersom det är mest akut. Sen har jag väl krympt flera cm på längden såna låsningar jag har i bröstryggen. Där knäckte hon bara lite idag för att lossa det värsta.

Undras hur många tusen det kommer att kosta att laga det här jävla raset till kropp.

Kanske vore lika bra att lämna in istället.

Känns så nu faktiskt :(

Lättstött och ledsen

Jullov! Härligt! Är supertrött och lättstött.

Känner mig... Ledsen :( Vet inte vad det beror på men jag känner mig orolig, nedstämd och som om jag är utlämnad. Vet inte varför. 

Har försökt ha en positiv och glad inställning till julafton och att det ska bli mysigt och kul men inte längre. Musten går ur när det ändå bara känns som alla runtomkring är låga. Bara en känsla.

Känner inte för att vara den som är stark och vara den man vänder sig till. Alla mår dåligt och jag är superstressad. Varenda gång någon ringer blir jag rädd. Rädd för att något hänt. 

Fy fan! 

Bortskämda barn

Kallt så in i vassen var det att gå runt och se över var vår tomtgräns ska gå. Tårna var tjälade i flera timmar efteråt och då hade jag ändå pälsat på mig med skorna som enligt andra ska vara så jävla varma (och enligt märkets egna bedömning vara varma ända ner till 40 minus grader) och raggsockor. Mina fötter har förfrusit en gång och sedan dess spelar det ingen roll vad jag har på mig för skor, strumpor osv, de blir vit/blå och skallrar runt i skorna på en gång ändå :(

Träffade närmaste grannen som bad oss svänga förbi två gamla farbröder som jag älskade när jag var barn. Åh som jag minns vad jag trivdes med dem och det var nog ömsesidigt. Specielt Bert var min favorit. Så, innan vi åkte hemöver tog vi svängen förbi Bert och Ove. Tyvärr fick vi beskedet att Bert somnade in igår :'( Åhhhh så sorgligt. Han hade pratat massor om mig och blivit så glad när han hört att vi skulle flytta dit och så "datt n ta pinn" precis före :( 

Petter gjorde sitt första besök hos frisören idag. Han har sparat och sparat för att kunna klippa till en tuppkam och idag fick han den :) 

Såååå gullig som helst <3

Före

Efter

Han fick till och med kammen sprayad grön ;)

När Petter var snaggad åkte vi till Stor-Petter och hans fruga och fick fika. Stor-Petter hade en present till Petter som han gärna ville ge honom så fort som möjligt så den fick han idag. Herregud! Bortskämd lilleman!

Platta och gubbar och kontroll som kopplas till iPad. Kan ni tro att vår Petter var glad?!?

Julia fick headset och datormus till TheSims. 

Bortskämd av Stor-Petter även hon <3

I morgon ska jag ringa naprapaten. Precis HELA min rygg gör ont och är öm. Flera kvällar i rad har jag varit tvungen att ta värktabletter för att kunna sova över huvud taget :(

Får se när jag kan få en tid, hoppas på den här sidan av året i varje fall...

Stycka tomten

Ihhhhh i morgon ska vi träffa säljaren och nån snubbe från Lantmäteriet för att dra gränsen för vår gård :) Spännande! 

Å andra sidan får vi se om jag överlever. Risken finns att jag fryser häcken av mig. Nu ikväll är det 14 friska minusgrader ute. :(

Ja, det var kvällens update ;) Nu ska jag skynda mig i säng. 

Snart är det jul hörni! Fler än jag som längtar efter en smarrig skinkstut, julmust och lax?

Spasmer och svull

Sitter under mysfilten i soffan och huttrar. Är trött som en gnu och ögonlocken har spasmer. Eldar ljus som en dåre och mular i mig godisarna som blev kvar från helgen. Visst är det knepigt, hälften av sorterna i skålen äter jag helst inte men ikväll slinker allt ner.

Efter nyår måste jag ta tag i mig själv. 

Ska jag orka renovera i huset så kan jag inte släpa runt på en hängbuk större än på en nyförlöst sugga. Nepp, det måste bort! Efter jul...

Henke ligger ute i natt så jag ska slå rekord i tidigt sänghäng :) 

Tipp tapp tippetippetipptapp

Huuuuuuga så trött! Ögonen rullar som flipperkulor o hålen och gäspningarna duggar tätt.

Jag och Julia var och tittade på Petter och dagisgänget hade Luciatåg :) Gulligt! Efter sången käkades det tomtegröt, skinkstut och saffrans cupcake. Gött!

Beundrar personalen på dagis. Jag går in i trans efter bara några minuter. Ljudnivån och barnen som är ööööööööverallt är övermäktigt. All cred.

Min kropp är på väg att lägga av känns det som. För det första är det klådan från helvetet som trakasserat mig i flera veckor och bit för bit gnager i sig mitt förstånd. Hade telefontid med läkare idag och i morgon ska jag ta lite prover och sen ska jag träffa en läkare för vidare utredning.

Sen är det resten av kroppen... Ryggen är fullkomligt kaputt. Mina kotor i ryggen gnisslar mot varann och det känns sååååå obekvämt. Har låsningar som får båda armarna att domna bort. Obehag.

Det känns som det rinner kallt vatten på insidan av min vänstra vad och ner i foten. Det känns kallt men vad och fot är varma. Vad fan?! 

Ska samla kraft för att boka tid hos en naprapat men gruvar mig nåt jävulskt! Ogillar när människor jag aldrig träffat tar på mig. Ogillar iof beröring oavsett så tillvida det inte är vänner och familj.

Jag är nog slaktmässig...

Här är mina tankar under senaste veckorna

Men ÄNTLIGEN! Nu har de äntligen tagit bort vårt hus från Hemnet och mäklarens hemsida. Japp, det som stulit hela min tankeverksamhet den senaste tiden är en gård. Jag trodde aldrig att Henke skulle kasta blickarna två gånger åt huset och gården när jag en kväll för några veckor sedan ivrigt fipplade med mobilen och sa "jag har hittat mitt drömhus". Aldrig i livet kunde jag tänka mig att han skulle vara den som två dagar senare skickade mig ett sms när jag jobbade där han skrev "vi köper huset" :D
Trodde han brunnit helt ärligt, men när jag fick lite mer ur honom så visade det sig att han tagit med Petter och U dit och kikat. Bara på måfå men ändå. Och han föll direkt!
Så, på torsdag ska vi träffa säljaren och lantmäteriet och stycka upp gården. Den 2a januari skriver vi papper.

Här är vårt paradis :)

Köket nere

Kök uppe (kommer bli sovrum eller allrum)

Bakstuga med vedeldad ugn :)

Alla väggar i hallen uppe och nere är klädda med pärlspont <3

Så, nu förstår ni varför jag varit lite off här. Har inte velat skriva ut något förrän det var klart och nu ska det väl vara klart :D

Här kommer det bli så vackert så ni anar inte. Vi pratar massor om hur vi ska renovera och klart är att det gamla skall framhävas, det ska renoveras varsamt. Alltså jag FATTAR knappt! Jag och Henke blir husägare :D IIIIIIHHHHHHH :D